Efter att ha varit mer eller mindre sjuk i olika faser sedan 2007 med olika sjuksymtomer, och mycket annat som mystiskt och otäckt blandat med sk normala hälso-och sjuksymtomer som skedde i hud-håravfall samt i hela min kropp och själ
Olika sjukbesvär, sår, håravfall, sköldkörtel, infektioner och inflammationer med smärta och värk, psykiskt utslagen samtidigt som det hände dom mest otroliga och mest skrämmande sakerna omkring mig, tror knappt idag att det verkligen hände som faktiskt skedde i verkligheten.
Konstigheter i huden och märkliga sår jag aldrig sett tidigare trots att jag hade 20-år med erfarenhet inom hud-och kosmetik.
Mit hår började upppträda och bete sig märkligt på olika sätt, precis som jag hade gjort "en dålig permanent eller färgning" det var flygigt och statiskt, samt såg slitet och tunt ut..
När det började bli overkligt att både kännas och kunna se främmande "saker" som liknade hår, glitter, svarta tjocka hår och annat som man kunde se i hud och sår, någonting som jag aldrig tidigare heller hade sett varken i mitt jobb eller på mig själv, trots min långa erfarenhet i mitt yrke och arbete, träffat många kunder med olika hudbesvär så hade jag aldrig sett någonting liknande..trodde nästan själv att det inte var verkligt, bara en tillfällig mardröm
Det dröjde några till innan jag verkligen förstod i mitt dåliga hälsotillstånd och olika sjukbesvär som jag tampades med, och försökte desperat få hjälp av sjukvården, men som ignorerade mig och hänvisade mig bara till psykiatrin, trots flertals somatiska besvär, håravfall och hudbesvär, sår mm...
Efter många års tårar i hjälplöshet och flertals besök inom sjukvården som inte ledde till någonting mer än starka mediciner som gjorde mig ännu mer "tokig" och på egen hand slutade att ta, blev inte friskare men något klarare i huvudet..
I mitt desperata tillstånd över vad som hände i min kropp, hår-och hud, försökte jag "bevisa" allt som man inte trodde på genom att fotografera alla dessa konstiga och ovanliga saker som man kunde se med blotta ögat som uppkom och hände i huden, hår och kroppen.
Hur märkligt håret betedde sig och inte växte ut, eller växte på konstigt sätt med alla dessa äckliga svarta hårstrå som uppkom istället etc (jag har alltid varit blond, mörk blond med tunna fina hårstrå) ibland kunde det hår som växte ut kännas som svinto.
Trodde naivt om jag fotograferade alla dessa händelser, "att man kanske skulle kunna förstå mig bättre det som jag försökte förklara och beskriva omkring alla dessa märkliga sår som uppkom, allt svart hår och hårsäckar som inte var normala, och mycket annat som man kunde se och inte var "normalt"
Efter något år hade jag förändrats så mycket i kroppen på olika sätt, huden, hårbotten, ansikte mm, tillslut kände jag inte igen mig själv. blev totalt utslagen ännu sämre och sjukare att jag knappt orkade gå upp ur sängen...här började min kamp med att försöka tala om hur sjuk jag var och att jag varken hade någon vanföreställning eller inbillade mig något som var både verkligt och man tydligt kunde se på bild..
Tillslut blev man nästan manisk och inte bättre blev det eftersom jag har ADHD och är hyperaktiv, när man på alla sätt och vis, försökte bevisa hur sjuk man var på olika sätt, och med alla de olika sjuk-och hälsobesvären som man led av, lidelse på alla sätt och vis med smärta och med mycket mer som hände både med kropp och själ.
Lida med ett smärtsamt håravfall, hudbesvär och otäcka sår som inte ville läka och som var onormala under många år.
Kommer nog aldrig glömma den ensamhet jag kände med allt ovetande i en fruktansvärd livssituation som blev konsekvenser i sjukdomen, alla den frustration och hjälplöshet utan någon hjälp till att förstå vad som hände... kropp som smärtade dygnet om...går nog aldrig att förklara för någon som inte varit sjuk i något som är så konstigt, men som ändå händer och tillslut gör att man förlorar både sig själv och allt annat man haft tidigare i livet...om man inte får den rätta hjälpen i tid..
Vilket inte jag fick i början av förlåt...detta helvete som man gick igenom ensam och inte själv förstod eller hört talas om något liknande...
Såklart är det människans överlevnads instinkt att söka hjälp på sjukvården eller annat för bot och råd om hur man ska kunna tillfriskna, men när man inte blir betrodd inom sjukvården och samtidigt blir allt sjukare gör man tappra försök för att få vilken hjälp som helst, bara man kunde bli lite bättre...eller åtminstone kunna förstå varför alla detta hände...varför man blev sjuk med alla olika sjuksymtomer, håravfall, utslagen på alla sätt och vis, totalt ork-och kraftlös, samtidigt själv försöka tillfriskna och hantera alla dessa märkliga, som ibland kunde vara riktigt overkliga och skrämmande händelser som skedde genom åren som nu har hunnit gå, trots det är något som man aldrig glömmer, bleknar en del om man inte tänker på det...men börjar man tänka på dessa värsta år..
Det har hunnit bli många bilder genom alla dessa åren som hunnit gå sedan skiten bröt 2007, kanske tidigare men som fortsatt med sjukbesvär fram tills idag 2022..
Det är en verklig och skrämmande sjukhistoria som jag ska försöka återbeskriva genom att dela min erfarenhet och händelser både genom bilder och text, då det är bara jag som lider och har drabbats av detta som blivit kallat Morgellons, tyvärr har Morgellons många gånger feltolkats och det är mycket felaktig information omkring detta på nätet..
Men det är tyvärr miljontals människor i hela Världen som också är eller blivit sjuka med liknande eller identiska besvär kanske är det fler eller mindre antal av människor, men alla som jag personligen träffat och hunnit prata med genom åren, berättar likande historia som min...
Det är så sorgligt och synd att man ska behöva kämpa för att få någon sjukvår, lindring eller bot när man är som sjukast och mest hjälplös..
Detta svårförklarade sjuksyndromet som bokstavligen tog precis allting i från, inom ett år hade mitt liv "förvandlats från vitt till svart"
Stora ekonomiska förluster, företag, mycket av matriella saker, försäkringar osv...
Desto sjukare man blev desto färre vänner hade man, för när man blir sjuk och tillslut fattigare och inte kan arbeta, hur mycket man än vill och försöker, har alla dessa förluster visat att man faktiskt inte har så många vänner som orkar lyssna på sjukbesvär och tokigheter man inte kan förklara, i en frustration som gör att man upprepar sig ofta i sina desperata försök att hitta vård, hjälp eller få förståelse över allt som händer.
Idag kan jag kanske förstå att vissa saker säkert låter otrovärt och overkligt..men som verkligen händer den som blivit sjuk och drabbad, någonting som kanske inte behöver vara så skrämmande och overkligt om man bara får rätt vård, hjälp och förståelse i början av sjuksyndromets olika sjuk perioder man genomgår innan tillfrisknande, likt om du blivit sjuk med Borrelia eller förgiftad av någonting som gör kroppen sjuk och man inte riktigt förstår, vet eller har kunskap om när man börjar bli sjuk på så många olika sätt med någonting som man inte trodde fanns..
Oftast orkar man inte med några sociala sammanhang, eller träffa några människor när man ser ut som värst ut, svullenhet, sår, och håravfall, eller hår som är onormalt och förändrat ditt ansikte...så småningom ens personlighet innan det vänder...när man är som sjukast och i värsta faserna, att arbeta har blivit lika mycket en "dröm" och längtan som att försöka kunna tillfriskna en dag...men dagarna, veckorna, månaderna, och åren går och mycket hinner hända genom dessa år...
..man blir lätt bortglömd när man är och har varit sjuk en lång tid som kan ibland bli flera år när man inte kunnat delta eller medverka i några sociala sammanhang, träffa vänner och familj trots längtan efter dom...desto sjukare och fattigare man sedan blivit på grund av år i sjukdom när man inte kunnat arbeta...
upptäckten att alla "de vänner som kanske bara varit vän" när man tidigare i livet hade företag, ekonomi, kunskap och materiella ting man kanske kunde nyttja eller utnyttja och "hämta hem" till deras fördel på olika sätt, upptäcken av att det var så många människor man ibland trott sig vara vän med, visar verkligheten någonting annat i besvikelse och ibland kanske lite ilska över sina egna beslut, givmildhet och "hur dum, kanske naiv jag har varit genom livet"
Ensamheten och skammen över hur man ser ut och inte längre ha kraft-eller ork att medverka i några sammanhang, traditon mm, istället öppnas dörrren till att isolera sig...som senare kan bli svår, ibland är dörren väldigt trög att öppna för återkunna vara social, men då kanske man blivit bortglömt och inte längre medräknad eller ens ihågkommen...då är man inne i en ny fas..
mfl glömmer eller väljer att hålla avstånd, men alla de som kunnat nyttja eller utnyttja som kanske bara varit bekanta och ytliga vänner brukar vara de personer som fortast försvinner a
och varit som sjukast kanske familj och alla andra sociala sammanhäng förluster tappade man också familj, vänner i sjukbesvär, förluster, ensamhet, hjälplöshet i frustration och uppgivenhet, en kamp emot sjukvård och myndigheter etc.
Gällande mina bilder som jag tagit vid olika tillfällen genom åren var till en början en naiv tro om sjukvården, hudkliniken skulle ha större förståelse och intresse av detta, men istället blev jag nonchalant ignorerad över bilderna som uppvisades..
Trodde väl någonstans att när man ser dessa tydliga förändringar och annat i avvikelser mellan åren som gått, att detta kanske skulle vara intressant för ex hudkliniken mm, istället blir jag ännu mer förklarad psykiskt med allt som uppstått i huden, hårbotten och hårsäckarna mm
Jag har ett fåtal bilder från 2007-2008, men från 2009 fram tills idag har jag dokumenterat min "resa" genom bilder, (ifall jag kommer ihåg att ta foto)
Vissa år när jag amatörforskade på hårsäcken blev det extra många bilder omkring detta, hur hårväxten har visat sig på olika sätt genom åren, sår, svullnader, blåmärke, håravfall och allt annat som man kunna synligt se i huden eller på kroppen..
Allt började när jag verkligen förstod att man inte trodde på mig hudkliniken, efter dåvarande läkare hade skickat en remiss till Hudkliniken i tro om att dom verkligen skulle kunna hjälpa mig, året var nog 2007-2008, med mitt märkliga håravfall och alla sår som plötsligt kunna uppkomma och var svårläkta när jag tappert gjorde ett försök att förklara att jag blivit märkligt sjuk på olika sätt, var jätterädd för att tappa mitt hår( idag är det 2022, mitt hår har fortfarande inte växt ut trots synliga hårsäckar) Tyvärr gick denna Läkare i pension vilket inte gjorde det lättare att förklara mitt hälsotillstånd med håravfall etc till nästa läkare...
Hade inte själv stött på något som liknade dessa hudbesvär i mitt yrke och kunskap om huden, hade jag aldrig varit i kontakt med liknande sår eller någon erfarenhet av håravfall
Eftersom jag både hade oerfarenhet av sjukhus och inte gick till läkaren mer än nödvändigt, trodde jag att det här kommer sjukvården och hudkliniken hjälper mig att både utreda och hitta behandlingssätt för att läka och lindra...trodde jag naivt...
Men istället blev jag idiotförklarad trots alla tillfällen jag även drabbades med olika infektioner och inflammationer som återkom, samt besvär med sköldkörtel, allergiska reaktioner och överkänslighet, och blev ofta småsjuk inom alla dessa märkliga sår som uppkom utan anledning, mitt hår som blev allt tunnare och livlöst, statiskt samt en otrolig smärta i hårbotten mm, smärta i kroppen och blev mer och mer utslagen för varje dag som gick...och värre skulle det bli.
Efter att man tagit olika tester bla på ryggen om jag var allergisk mot något, vilket uppvisade stark reaktion med bla PPD, Toulen, Textilfärger, Diaminofenylmetan mfl något jag vid detta tillfälle inte förstod vad det egentligen innebar eftersom jag inte hade allergiska besvär tidigare. börjat känna mig överkänslig och reagerad mot mycket..trots detta gjorde man inte någon djupare utredning om detta, eller ens såg något samband, även om jag talade om att min inomhusmiljö både på salongen och hemma försämrade mitt hälsotillstånd.
Efter ett tag hade jag så mycket smärta, värk och så mycket annat som hände i kroppen och med hälsan, så blev fler och det lilla hår jag hade kvar på huvudet så inte klokt ut, men jag var fullständigt slut både i kropp och själ att jag knappt orkade gå till läkaren eller uppsöka sjukvården, när jag väl började förstå att man inte blev betrodd eller tog mig på allvar..
Framför allt så var det Hudkliniken som snabbt satte en psykisk diagnos på mig utan någon utredning omkring dessa psykiska diagnosbilder, först ansåg man att dessa hud-och hårbesvär uppkommit för att jag var pressad och enligt dom var jag djupt deprimerad???
Vid denna period var jag extremt inte så deprimerad jag faktiskt blev många år senare, vilket ledde till mörka tankar innan jag började kämpa med att bli bättre, självbehandla mig och lära mig mer om vad som egentligen gjorde mig så sjuk... nu går jag händelserna i förväg;)
Jovisst vid denna tid då allt bröt ut 2008, var jag både stressad och pressad... och ja, visst förstod jag även då, att både stress och mycket annat kan både yttra sig i huden och ge kroppsliga besvär, håravfall och hudbesvär, vilket jag försökte förklara...men...
Hudkliniken Malmö och senare Lund och än idag vill man varken se eller lyssna till vad jag skulle kunna både visa och berätta om vad som verkligen händer, utan att man som enligt dom hade omedvetet dragit av håret samt orsakat såren själv???!!! !
Men Herregud...är det sant att man verkligen tror att detta "på riktigt" om mig eller... har jag missat något i mitt utbrända och stressade hälsotillstånd, eftersom jag berättade om min erfarenhet och arbete inom skönhetsbranschen och hudvård i över 20 år , men min erfarenhet verkade inte ha någon betydelse med det jag försökte diskret berätta vad som hände med mig som jag själv aldrig haft någon kontakt eller erfarenhet omkring dessa sår och märkliga uppståt.
Inte heller tolkade jag att man behövde ha dysmofobi, för att man kunde se när något hudbesvär eller annat avvikande i huden uppstod, något som var min expertis och kunskap i mitt arbete, men också väldigt medveten om min egen hud, men framför allt med kunskap till kunder som ville ha hjälp med sina hudbesvär...hur man nu fick till det att jag skulle lida av dysmofobi vet jag inte än idag?!?
Själv hade jag aldrig haft några besvär varken med hud eller hår innan den här skiten bröt ut, (2007-2008) men dessa sår och hur huden började uppträda på ett onaturligt sätt var något som jag aldrig själv upplevt eller haft någon tidigare erfarenhet av eller sätt något liknande, trots lång erfarenhet inom yrket hade både behandlat, träffat och satt många personers olika slags hudbesvär...men inte som detta.
Tillbaka till Hudkliniken 2008 så ville man få mig inlagd på Psykiatrin, vilket jag vägrade... trots man ansåg att det var psykiska besvär, blev jag ändå inlagd sept 2008 på hudklinken i Lund, eftersom jag hade både djupa sår på benet, i ansiktet speciellt mellan ögonbrynen (som blivit till fula ärr eftersom dessa blev felhandlade på sjukhuset)...hade även en del små sår och en del ärr efter dessa som var utspridda från toppen till tå, dess märkliga sår som uppkom var oftast runda med en liten svart prick i mitten, var svårläkta och antingen koagelerade dom snabbt, eller kunde börja blöda utan att man vidrört där, ibland liknade det som små rivsår..
Kände mig både "elektrisk och statisk" i hela kroppen samt hade hög smärta och ovanlig värk, migränanfall och huvudvärk, innan jag drabbades likt alopecia, började det med att håret blev allt tunnare, och såg slitet och skört ut, för att sen förtvinas till snabbt, speciellt framtill hårfästet och sidorna blev det allt kalare, (vilket kändes som att "att man hade satt upp håret") hårbotten var öm och smärtade oerhört samt kändes som ödem i både hårbotten och ansikte...senare även hela kroppen.
Trots att jag hade väldigt ont i hårbotten, och mådde överlag väldigt dåligt, samt fick alla dessa ovanligt starka migränanfall som återkom, och som jag fick första dagen när jag blev inlagd på Hudkliniken(Lund 2008), men man ville inte lyssna på det som jag åter försökte förklara för att man kanske skulle ta fler prover och göra en större utredning...
Trots samband med övriga hälsobesvär, ovanlig smärta och annat som gjorde min hälsa sämre, alla utspridda sår från topp till tå,håravfall mm, var det enklast att förklara allt detta som en psykisk diagnos, utan att man gjorde utredning omkring dessa, kanske hade dom inte heller sätta något liknande, eller tyckte det gick att jämföra med hudbesvär som ofta kan ses isamband med psykisk diagnos, men utan konkret förklaring till mig omkring mina besvär, så var deras åsikt bestämd med, att det var jag som hade orsakat medvetet. eller omedvetet mina sår och håravfall, mitt mående berodde på min livssituation, hm...undrar vad dom hade sagt idag mer än att dom fortfarande tycket att jag har vanföreställning trots psykiatrin motsätter sig detta??!!
Kanske var jag lite för detaljerad och skulle undvikit att berätta vissa saker,(2008) trots att det säkert lät osannolikt var det faktiskt någonting som hände utan direkt orsak, både med sår och andra sjukbesvär, men det var faktiskt lika överkligt och skrämmande för mig. att behöva uppleva allt detta som hände och hantera det ensam, utan hjälp eller vägledning...
Dom här åren är det värsta som jag någonsin har upplevt under hela mitt liv, under många år kände man fastnat i en lång mardröm som aldrig ville ta slut, det var ett rent helvete i många år, förutom alla hälsobesvär som uppstod, rasade även mitt liv fullständigt samman, stora förluster inom alla områden, mitt företag, ekonomi, materiella ting, men även vänner mfl
Allra värst var att mina söner som då var i yngre tonåren som då bodde hos mig, också fick utstå allt detta som hände både med mig, få både se, uppleva allt som hände, samt höra all förnedring gentemot mig, deras liv vändes upp och ner till en total livsomvändning med stora förluster...det gråter mitt hjärta för än idag...
Inte ens idag kan jag förstå vad som plötsligt hände, ännu mindre kunna beskriva trovärdigt med att återberätta det som verkligen hände, allt lidande med smärta och lidande med olika hälsobesvär, samtidigt med mycket annat som kunde hända på märkliga sätt, något som man aldrig trodde. skulle kunna hända i ens liv och då har jag upplevt ganska mycket genom livet, men skulle aldrig tro att jag en dag skulle skriva offentligt om något som man inte visste fanns, något som förändrade mitt liv totalt.
Ovetande om vilka mediciner som jag vid det här tillfället läkaren man gav mig på Hudkliniken vilket visade sig vara starka psykos mediciner, som gjorde att "var jag inte galen så blev jag det av dessa läkemedel" herregud så hemskt, kände inte alls igen mig själv ...vilket orsakade att jag både mådde och blev ännu sämre och var verkligen "förvirrad" under en lång tid, innan jag självmant slutade ta dessa.
Senare läste jag i mina journaler att man verkligen hade satt en diagnosbild med vanföreställning, vilket tog mig många år att förstå allt vad som egentligen blev inskrivet i mina journaler fr 2008 och framöver.
När jag började förstå att man verkligen trodde att det var vaneförställning, dysmofobi mm, desto mer stressad och frustrerad blev jag, och för varje gång som jag var tvungen att uppsöka sjukhus eller läkare eftersom jag blev allt sämre, kanske så här många år efteråt när jag läser vad som var skrivet, när man förvridet mina ord, lagt till och dragit ifrån det jag försökte berätta och förklara, särskilt när man inte förstod vad som hände när man blev allt sämre
Men det blev enligt säkert orsaken till varför man ignorerade mig efter att jag blev utskriven från Hudkliniken när jag väl uppsökte annan läkare eller sjukvård, eftersom hudkliniken ansåg man att jag ledde av vanföreställning, dysmofobi, trikotillomani mm, trots att man inte gjort någon psykologisk utredning omkring dessa diagnoser!!!! trots att jag själv både förnekade självskade beteende och annat, men hur jag än försökte förklara blev det missförstått, inte ens få vetskapen om vilken diagnosbild dom egentligen hade skrivit i min journaler?!?!
Åren gick och jag har under alla dessa år har jag kämpat med att försöka få den vård som behövts omkring mina olika sjuk-och hälsobesvär , samtidigt som jag blevjag nästan så desperat och frustrerad över att man inte trodde på mig, att jag nästan började maniskt berätta om min sjukdomsbild för alla inom sjukvården, vilket blev "to much" och ännu mer feltolkat vid några tillfällen när man försökte göra allt för att både få rätt till sjukvård och utredningar samtidigt försöka att man hade fel, inte lättare blev det när man har ADHD och är hyperaktiv..
Det tog många år innan jag fick tillräckligt med kraft och ork, och tiden för att själv kunna börja se, läsa mina journaler och börja förstå vad som hände mig, med alla olika sjukbesvär, hud-och hårbesvär, allergi mm..
Först när jag började få kontakt med en av alla de "hjältar" som senare har hjälpt mig på vägen, både genom alternativ medicin och mycket annat för att jag skulle kunna börja tillfriskna, vid denna tidpunkt började mycket "mörkna" och jag blev bara sämre ...
2010
Anders Sultan Ion-silvervatten, min underbara hjälte :) var en person som varit och haft en stor betydelse i mitt läkande och mycket annat omkring min sjukdomsresa bla m morgellons, han var både var duktig, proffesionell och hade kunskap med fakta.
Första tillfällen vi möttes hade nog ingen av oss direkt erfarenhet av morgellons eller hade någon kunskap, men Anders hade hört talas om det och hade någon kontakt.
Anders var en av dom få personerna som verkligen lyssnade och försökte förstå vad jag berättade och anförtrodde till honom,
Det var efter att jag läst en artikel om honom som jag därefter kontaktade honom, och tog mod för att berätta min otroliga sjukhistoria.
Han hjälpte mig verklig när jag hade det som svårast och i många år blivit ensam om mina besvär, och allt annat som hände samtidigt, jag var nog som mest vilsen då och hade nästan givit upp hoppet...
Därefte började jag försöka att självläka på olika sätt med produkter, behandlingar och metoder, samt på alternativ väg , desto fler år som gick och jag började vara aktiv på nätet i olika sammanhang och ämne/område.
Fick otrolig många kontakter runt om i Världen, och även några "Hjältar" som hjälpte mig framåt med att kunna läka och bli bättre på olika sätt och vis, men också liksinnande vänner och människor med öppet sinne och hjärta som delade sin råd, tips och mycket mer genom åren, men också med empati och stöttning när det var som jobbigast...något som jag är evigt tacksam över..
Efter att ha sökt information, fakta och kunskap på nätet, hunnit medverka i olika grupper omkring morgellons, medverkat i olika livestream, radiointervju mm.
Men efter många år som jag varit aktiv på nätet i olika sammanhang, sociala medier och annat...behövde jag få lite paus..
Tyvärr blev det mycket konspirationsteorier, delade åsikter som lätt blev till konflikter osv, och idag 2021 googlar man morgellons finner man otroligt mycket som lätt kan missuppfattas, och leda in på fel områden..
2010
Efter mötet med Anders Sultan 2010 påbörjade jag min resa med att försöka lindra och självläka mig på olika sätt, eftersom sjukvården både ignorerade och nonchalerade mig på olika sätt, när dom inte ens ville höra talas om vad man igenom, nämde jag alternativa sätt, ville dom snabbt tala om, att dessa förberedelser och behandlingsmetoder inte alltid var så bra...hm..men dom tyckte deras läkemedel som dom gav mig och nästan gjorde mig galen, var bra?!?!
Åren kommer och går.....och tro mig :)
Jag har nog hunnit prova på det mesta med produkter och behandlingar, kurer och annat för att kunna bli bättre.. , kanske ibland blev det inte lika bra som man hade tänkt, men har fått många lärorika erfarenheter med "vad som har hjälpt och vad som kanske har varit bortkastade pengar, fram tills jag hittade "mina bästa sätt att läka och lindra", men då har man inte ekonomisk möjlighet att underhålla det som krävs...vilket gjort det svårt att ekonomiskt kunna köpa eller ha råd till de produkter och behandlingar, som krävs för att kunna bli bättre och tillfriskna på bästa sätt.
Tillbaka där jag började...min adhd hjärna gör det inte lätt för mig att återberätta alltid;)
Mellan 2008 - 2014 famlade jag runt bland läkare och myndigheter, fick flytta några gånger och så mycket annat som gjorde min livssituation desto svårare att uthärda, men gällande hälsobesvär hade jag ingen konkret diagnos, mer än att "man ansåg mig psykiskt sjuk"
Det var inte förrän efter att jag ännu en gång hade bytat läkare, ja, det blev många byten av både vårdcentral och läkare fram till 2014, i nästan 6 år hade jag inga konkreta diagnoser, mer än att man ansåg att det var psykiskt, trots att man ansåg att det var vanföreställningar hade man aldrig följt upp detta, eller gjort något utredning, utan bara stämplat i detta i mina journaler så nästa läkare jag träffade och som läst min journal tog förgivit att jag var psykiskt sjuk, något som jag var. totalt omedveten om..
Eftersom jag inte heller blivit utredd eller behandlad för mina Adhd besvär som orsakade att jag blev allt mer hyperaktiv, uppsökte jag själv psykiatrin(2012 tror jag det var) för att bli utredning med Adhd, kände att jag inte längre kunde hantera min livssituation och alla mina olika hälsobesvär som bara blev allt sämre..vilket blev för mycket i hjärnan...
2014 träffade jag äntligen en läkare som läste igenom min A4 sida som jag skrev ner alla mina olika sjukbesvär som både hade smärtat och besvärat mig sedan sjukdomsbildens start och mycket varit återkommande, hon hade både tålamod med att lyssna på mig utan vara dömande, samt tog flertalet blodprover utöver det vanliga som ev skulle kunna uppvisa diagnosbilder.
Istället avbröts utredning omkring de övriga sjukåkommorna som smärtade och led med, efter att skickat remiss till bröstmottagningen efter jag nämnt som hastigast att man gjort flertalet biopsier men att knutorna "kom och gick" i mitt vänstra bröst, men denna gången upptäckte man bröstcancer och plötsligt. blev det uppmärksamhet från sjukvården omkring mig, nja i varje fall några år framöver...
2014
Operation bröstcancer kom lagom tills dagen innan min 50-års dag 2014, någon månad senare blev det 25 ggr med strålningstillfällen..
Därefter började man någorlunda "ta mig på allvar och plötsligt" hade jag flertals olika diagnoser, samma symtomer som jag åren tidigare beklagat mig om, bla smärta och lidande i kroppen, håravfall och hudbesvär, tidigare utmattningssyndrom, överlag nedsatt hälsotillstånd, allergiska besvär, sköldkörtelbesvär, återkommande lunginflammationer mm, speciellt i början av sjukbesvär och innan sår och annat märkligt uppkom tillsammans med ett oerhört smärtsamt håravfall, migrän och daglig huvudvärk mm
Levde länge med fruktansvärt smärta i hela kroppen utöver annan värk, blev svullen och samlade vätska i kroppen plus allt annat märkligt som hände, utan man hade någon riktig förklaring till "varför" istället hänvisade man mig till Psykiatrin?!!!
Men det var inte förrän efter 2014 och bröstcanceroperationen som min dåvarande läkare började göra utredningar, men tyvärr slutade hon kort tid därefter och nästa läkare brydde sig noll...
Trots att man under dessa månader hade hunnit upptäckta bla fibromyalgi, D-vitamininsuffiens, migrän/huvudvärk, flertals diskbråck, skolios, Adhd, allergi, överkänslighet karpaltunnelsyndrom, efter år med smärta som gjorde att jag knappt kunde gå skrev min fysioterapeut till min läkare som det hände någonting, röntgen, ortopedbesök och sedan väntan på höftledsoperationen 2020
Efter antal tandläkare/käk kirurgenbesök med täta och återkommande sår som uppstod på tungan, påstod man att jag bitit mig, trots mina protester att man inte kan bita sig så långt bak på tungan...senare sa man att det var efter, eller kanske spottkörtelinflammation, tror än idag att man inte visste vad det var, och ännu en gång var det lättast att påstå att det var något som jag själv hade medvetet eller omedvetet den här gången åstadkommit själv genom att bita mig?!?!
Mina tänder började också bli allt sämre för varje år som gick och dessvärre åren fortfarande som går, innan "detta" helvete och sjukdomsbild bröt ut hade jag aldrig några hål eller besvär med mina tänder, idag är det katastrof, muntorrhet vilket man skyllde på adhdmedicin trots att jag påbörjat denna medicin många år efter min ovanliga muntorrhet började isamband med att tandkött, tunga, spottkörtlar, tänder mm som uppkom med olika besvär och händelser.
i år 2021 fick jag göra test för sjögrens hos tandläkaren och det visade sig att jag knappt hade någon salivutsöndring, väntar nu på ögonkliniken för nästa test där...
2019
2019 blev jag inlagd akut för blödande magsår trots jag i många år beklagat mig från och till omkring dessa besvär sedan den här sk-ten bröt ut 2008, haft återkommande magbesvär, varit uppblåst och svullen, förstoppad mm, men efter att jag en dag plötsligt. svimmade utan förvarning eller misstanke om att jag hade magsår, blev det uppståndelse på vårdcentralen och intresse från min läkare eftersom jag hade så lågt blodvärde blef det akuten direkt, varav man upptäckte 3 sår efter en gastroskopiundersökning.
2020
Inte förrän 2020 blev jag friförklarad från diagnosbilden med vanförställning, dysmoforbi, psykos, eller annan psykisk diagnos mer än Adhd, det tog mig 12 år..... att få utredningar och i alla år försökt få denna diagnos ifrågasatt, men det tog mig alla dessa år att få bekräftelse på att det var en feldiagnos bild man gjort???!!!
Detta är inte klokt att man får lov att utsätta en patient för något man aldrig har försökt påbörja en utredning om, utan det är jag själv som fått begära detta)
Dock faststår envist utan förklaring Hudkliniken i Malmö att det är sannolikt trikotillomani/alopecia, samt vanförställning trots att man på Psykiatrin har gjort lång utredning som inte visar någon vanförställning...
...men här slutar inte min historia omkring detta ämne..
...ska försök inom kort att berätta mer av min historia om vad som har hänt genom året, något jag än idag inte kan förstå eller vad som fattas att det kan få gå till på detta visat som mina 12 år med sjukvård, myndigheter.. .
...som blivit stora förluster, ja..hela mitt liv gick förlorat med precis allt som tillhörde mitt tidigare liv innan jag insjuknade 2007.. som orsakade förluster, efterföljer med stora konsekvenser som gjorde att hela mitt liv och jag rasade samman, vilket har tagit mig många år att själv överhuvud taget förstå vad som händer, acceptera alla förluster, många år med att självläka mig när ingen trodde på mig eller ville utreda mina olika sjukbesvär,
2014
Att ha fått spendera så många år med att "bara" försöka sjukvårda och förklara allt för att sjukvården skulle ta mig på allvar, vilket inte blev från 2014 när jag ännu en gång bytte till läkare som tog mig på allvar, och tagit en chans med att skriva ner alla mina olika åkommor och sjukbesvär på ett A4-papper, hade inte denna läkare trott på mig så hade man heller inte upptäckt bröstcancern i tid, då hade jag heller inte kunnat skriva det här idag...
Dessvärre slutade denna underbara läkare bara ett år efter att ha påbörjat olika utredningar som inte riktigt har följts upp förrän senare år, vilket har ytterligare blivit till en del kroniska besvär.
Gällande mitt hår som inte har vuxit ut än idag, trots att man synligt kan se att hårväxten uppenbart inte är normalt eller kunnat fått näring och syre mm eller kunnat stimuleras för att kunna bli till det bättre (då jag inte har ekonomiska resurser till detta själv, bara kunnandet..
...plus alla andra olika sjukbesvär som inte blivit bättre, snarare försämringar trots och del förbättringar kring vad vi kan nämna som morgellons, vilket behövs mer fakta och bakgrund kring detta ämne och område...som igentligen borde nämnas i annat namn när det lätt kan bli missuppfattningar och missförstånd vad morgellons igentligen är och betyder...något man absolut INTE ska nämna när man går till sin läkare eller uppsöker sjukvård..
2013 har nu hunnit bli till 2019!!!! fortfarande utan hår, samma krämpor och besvär, har långsamt börjat börjat känna igen mig själv eller kanske hunnit bli van vid "mitt nya utseende...
Ska försöka följa upp min uppdatering inom kort, vilket kanske kan ta sin lilla tid ser jag ovan:)
Blir nästan mörkrädd när jag ser att det var 2013 första gången jag skrev, sen blev det 2019 och idag är det 26 augusti 2021... .än idag så kämpar jag vidare med allt från dagliga besvär, problem och annat som gör livet svårare att leva, lider med både nya och gamla hälso-och kroppsbesvär, håravfall, allergi mm
Var rädda om er <3